Samtycke på judomattan

Judo bygger på att vi tränar med varandra – inte på varandra.

När vi bugar inför en övning markerar vi att vi är beredda att träna tillsammans. Under träningen behöver vi sedan lyssna på vår träningspartner. Har någon ont, känner sig osäker eller vill anpassa övningen, så pratar vi om det.

Ett ja till att träna judo är inte ett ja till vad som helst. Samtycke kan ändras under träningen.

Vi kan inte heller få ett samtycke till något som kommer oväntat. Om någon står bakom dig kan du inte se vad som är på väg att hända. Därför hoppar vi inte upp på varandras ryggar, använder inte bältet för att slå och startar inte egna kampövningar.

På judomattan tränar vi judo. Vi följer den övning tränaren har gett oss och tar ansvar för vår träningspartner.

Det är egentligen ganska enkelt:

Jag frågar.
Du svarar.
Jag lyssnar.
Du får ändra dig.
Jag får också säga nej.
Och om vi tränar tillsammans tar vi ansvar för varandra.

Det är en viktig del av judo.

Stolt i nederlag. Ödmjuk i seger.